En sak jag har väldigt svårt för speciellt i ridningen är att säga "det kändes bra", "de kändes skitbra" osv då folk frågar hur det har gått. Då jag rider är det alltid någonting som hindrar så det kan vara "bra", vi stannade på 1 hinder, alldeles för fort tempo, kom fel på många hinder, jag satt bara och drog i honom mm. Jag hakar upp mig på de saker som går dåligt istället för de saker som känns bra. Gör jag så kommer jag aldrig kunna bli en bra ryttare, självklart ska man tänka på de saker som var mindre bra så man kan träna på det men man måste även se de saker som gick bra för att klara sig vidare. De gör jag sällan, jag tänker på det som gick dåligt och vad folket runtom ska tycka och tänka. När jag ex. hopptränar så säger jag aldrig, aldrig att det går bra utan "jag drog bara i honom" "vi kom fel på flera hinder" och om jag någongång säger det (sällan) så säger jag "ganska bra".Jag kan inte säga att de gick bra, för då kanske de är någon annan som kollade som inte tyckte det var bra.

Tycker jag någon gång (typ 2 ggr/år) att det går hyfsat bra så håller jag det oftast inom mig, eller så kan jag säga det till mamma men jag tycker det är svårt att säga/skriva att det gick bra när de väl gör det.. För jag tänker hela tiden på vad alla andra tycker. De kanske inte tycker de var bra, då kan ju inte jag säga att det var bra för då tycker de att jag inte kan bättre. Jag får ångest nu av att skriva "någongång då det går bra", jag måste skriva "hyfsat" så det inte ska låta allt för ofta "någongång då de går hyfsat bra". Det är bara för att jag vill att alla ska tycka jag är bra, och det går vekligen inte.. Man får vara glad om 1/10 ens tycker det.. Och jag vill att folk ska veta då jag inte tyckte det var bra, så att de inte ska tro att jag tyckte att det var bra när de inte ens var det.

Ex. nu i helgen då jag tävlade och vann stilhoppningen och 2:a på mountainhorse totalt så tyckte jag endå att det inte var tillräckligt bra, "min ridning var inte på topp". Alltså?!?!!? Den tävlingen gick vi in på banan, och bara körde. Vi jobbade som ett team, när vi kom fel så la jag på skänkeln och han litade på mig och bara hoppade. Jag vart så glad att vi var nolla och kom igenom banan utan ett endaste fel, det var första gången vi någonsin nollat en Lb på lokal/regional. Jag trodde verkligen inte att jag hade någon bra chans att kunna vinna ev, att vi kanske skulle komma 4:a. Sedan då jag hörde i högtalaren, "och segrare är Emelie Hellberg på Fabian" då vart jag helt förvånad. Jag tyckte inte vår runda var så speciellt bra, vi kom fel på 1 hinder, vägen från näst sista till sista var det bara att skratta åt, det var inte de bästa poängen, MEN på något sett lyckades vi endå. Även om inte allt var perfekt och jag inte var helt nöjd så vann vi endå, och jag vart så himla glad. Det kanske låter töntigt men jag har alltid att vi ska få vinna, Fabian ska få ha på sig ett fint vinnartäcke och en blågul rosett som han förtjänar. Och nu äntligen fick det slå in. Jag ville bara grina haha låter så töntigt när det bara är Lb, men det betyder mycket för mig att vi vann och det är jag så glad över. 

Jag har så otroligt höga krav på mig själv, ibland för höga då jag inte ens kan tycka det är bra. Ja visst det är bra att ha höga krav men de får inte gå för långt, man måste få kunna känna att det faktiskt går bra ibland. 

 

Och nu menar jag inte att varje gång jag skriver att de inte gick speciellt bra osv, att de gick bra då. Utan om de känns ganska bra så kommer jag skriva det hädanefter på bloggis även fast det kommer vara ytterst ytterst sällan, men jag kommer skriva då det känns bra och då de känns mindre bra.. Och kanske göra liten utvärdering på saker som gick dåligt och saker som gick bra för att kunna se vad som faktiskt gick bra.

Jäklar de vart ganska mycket, texten är väldigt rörig hoppas ni kan läsa endå och hoppas någon orkat läsa ;)
Men nu vet ni hur det är för mig hela tiden iallafall, intressant som ointressant.