Kände för att skriva ett inlägg om hur Fabian är att rida, och vår "resa" hitills Så jag tänkte nu förklara, för er som orkar läsa. 

När vi köpte Fabian 2010 så hade jag redan ridit honom några gånger, då dåvarande ägaren red inte så mycket. Så fick jag ta hand om honom lite då och då. Gillade honom mycket, men han var väldigt väldigt pigg i ridningen men de gillade jag. Red på pelham med kedja under då. Han var väldigt pigg och känslig, bara man snuddade med skänkeln började han sätta fart. Eftersom det var pelham med kedja under vart det lite fusk, eftersom kedjan ger en hävande effekt så han var tvungen att springa och kröka på nacken inge ärligt alls. Efter man galopperat kunde man knappt trava, han vart så pigg då. 

Jag fick testa hoppa honom, han var väldigt pigg. När jag vände upp mot hindren ökade han emot. Jag tyckte det var skitroligt, jag menar inte var det sådanna pigga/heta ponnysar på ridskolan. Jag hade aldrig suttit på en sån pigg ponny förut, men jag gillade honom mycket och var glad över att få rida honom. Sedan när vi beslöt oss för att köpa honom började vår "resa". 

I början då jag hade honom fortsatte jag rida honom på gummipelhamet, testade även ett novabett men det funkade inte speciellt bra och han var fortfarande pigg. Och för att inte tala om i skogen, han var het. Efter jag travat lite så började han trippa och ville bara ge sig av. En gång, det var innan vi köpte honom fick jag mig en skentur. Det var inte för att vara elak, utan han och en annan ponny kom jämnsides i galopp och ingen utav dem ville sluta springa.. 

Någonstans här var vi även med på vår första lokala tävling tillsammans på Östjämten. Fabians förra ägare följde även med och hjälpte mig. Hoppade Ld & Lc, minns att vi nollade Ld och fick rosett. Glad. Sedan i Lc glömde jag vägen i omhoppningen, minns inte riktigt där om vi stannade/rev eller var nolla (?!) 

Jag tyckte det var roligt endå. 

Tävlade på hemmatävlingen på midsommar. Hoppade Lb och vägrade ut mig alla 3 dagarna. Gick absolut  för fort upp i klasserna, så där hade jag sabbat allt. Vi hade tävlat en klubbtävling på 1m och tyckte vi var redo. Vi började om. Tävlade på novabettet och pelham.

Senare började jag variera lite och testa rida på 3-delat, det var inte allt för lätt. Klart han inte ville gå och kröka på nacken när han lika gärna kunde springa med huvudet rakt upp. Men vi jobbade på endå, för jag ville kunna rida honom på 3-delat i framtiden. Han vart lugnare när vi flyttade honom på betet också. Tror de var samma sommar, så fick han massage 3 gånger. Och massören sa att jag skulle börja rida honom i låg form, för hans rygg. Så jag började göra det, han började lugna ner sig bättre och slappna av. 

Jag tror till och med att jag hoppade lite på 3-delade. Men han var inte lika uppmärksam på det, eftersom han hade haft pelham så länge och det var ju starkare. Han hade lugnat ner sig lite, i hoppningen med. Han kutade inte lika mycket mot hindret utan jag kunde bestämma om jag ville korta/öka osv. 

Red mer och mer på 3-delade i låg form, han funkade bra på det. Varierade lite emellan pelham och 3-delat. Somsagt började vi om igen, hoppade Ld & Lc. Tävlade på pelham. Han kunde stanna bara för att, vet att det är upp till 99% ryttarens fel någon gång stannade han bara för att stanna de sa min tränare också.

Fick någon placering i nån Lc, det vart jag jätteglad över. Anmälde mig senare till div.2 lag som går i Lc. De gick rätt bra för vårt lag, vi kom till final. Någon dag innan finalen klippte vi honom så hade vi gett honom lugnande, så tänkte vi inte på att de är karrens ... Så tävlade jag inte.

En tävling jag minns är på Härnösand, vi var sist ut i vårt lag och näst/tredje sist utav alla. Vi var tvungen att nolla för att komma till omhoppning vi hade 2 nollor och en 4fel i laget och man måste ha 3 nollor för att komma till omhoppning. Jag var hel fokuserad, Fabian också. Banan låg på Lc+5 (95cm) tyckte de såg så högt ut då och jag visste inte ens att det var 95cm. Men iallafall, vi kom runt banan på 0fel och känslan då går knappt att beskriva. Vart så glad även om de bara är en "liten" Lc, tyck att det är töntigt om ni vill. Men jag började nästan grina, och de kändes så bra. I omhoppningen var han jättetrött så vi rev. Men jag brydde mig inte för han var så fin. Vi vann den tävlingen och vi var så glada.

2011 fick han senskada, där skulle han skrittas 2 månader. Sedan skulle han kollas igen efter 2 månader, då fick jag skritta 2 till. Då vart det lite jobbigt, man tappade intresset lite lite eftersom det var inte speciellt kul att bara skritta.. Men vi skrittade nästan varje dag en lite sväng, eller så gick jag med honom. Sedan fick jag börja trava honom lite ungefär 1 månad sedan galoppera. Så det tog ungefär 6 månader innan han var igång lite längre kanske.

Ja, vi fortsatte väll tävla. Tog det lugnt, gick inte upp på Lb förns vi kände oss redo. Just nu hoppar vi Lb med varierade resultat. Alltid har vi haft något riv eller vägran. Men tävlingen sist var vi 0a och vann. Det var också en underbar känsla, ville bara grina då också. Haha, det är bara Lb jag vet. Men för mig betyder de så mycket, vi har kämpat. 

Mitt mål är att vi ska tävla La. Jag vet inte om vi kommer klara det, men det jag vet är att vi ska kämpa. Det är de ända vi kan göra, går de inte så går de inte. Vi har iallafall försökt. 

Det är stor skillnad på hur han känns att rida nu än då. Han kan faktiskt vara avslappnad i trav och galopp, och även trava efter galoppen utan att trippa även om man måste göra mycket halvhalter och lugna honom. I skogen har han väll blivit lugnare endå också, han är fortfarande pigg och jäkligt stark. Han vill bara springa fortare och fortare i galoppen. Rider ut på pelhamet men rider alltid med 3-delade på banan och hoppningen. Han kan bli väldigt lätt spänd och pigg, så man måste vara lugn själv. I hoppningen stannar han när det är jag som gör fel, och de är helt rätt.

Ja, det är vår lilla resa då till nu. Ingen WOW resa, men vi har lärt oss mycket. Och vi har kämpat, även om vi bara hoppar Lb så har det varit en oförglömlig resa som jag aldrig kommer glömma. Min lilla Fabis är bäst.♥

Ja ungefär såhär har vår resa varit, minns inte allt och jag vet inte om de är helt i rätt ordning. Men vi har iallafall varit med om dethär varesig vilken ordning de kom. 

 

Fabian har tappat en sko,  vänsterfram som förra gången.. Ååååå så skulle jag träna idag, men då har han tappat en sko. Och vår hovslagare hade inte tid förns på måndag så träningen för min del blev inställd .. Mongohästen, vad gör han egentligen?

Haha också en gång förra året första dagen han var på betet då han skulle gå till hagen så vart han så glad så han stack iväg med grimmskaftet hängandes, haha så lyckades det fastna mellan hoven och skon?! Har ingen aning hur, men han lyckas tamejfan i mig med allt den galningen...

Skrittade ner Fabian till betet idag, tog ca 40 minuter ungefär barbacka. Hade ganska ont i röven efter, men det får man ta. Vi skulle avmaska honom häromdagen men .. han spottade ut det. Så det vara bara att åka och köpa en ny spruta idag, så höll vi upp huvudet på honom så kunde han inte spotta ut.

Så nu är han nere på det grymmaste betet, han står i ett litet stall själv i en stor box de trivs han bra med. Han gillar att stå själv, och det är skönt att han kan det. Nu i 1 vecka ska han gå i en jordhage, finns gräs men inte speciellt högt. Han går där i ung 1 vecka då, eftersom han stått i karantän och blev nyss avmaskad. Men om 1 vecka så blire bete för fullt, satan vad han kommer svälla upp första dagarna. Han är så smal nu så det bli helt perfekt om han lägger på sig lite. 

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥